Kirurgi

Knölar man känner på kroppen genom huden kan skapa oro men är i de allra flesta fall helt ofarliga. De utgörs oftast av godartade tillstånd som fettknutor eller talgkörtelcystor.

Fettknuta (lipom)

Ett lipom är en fettknuta i underhuden och består således av fettceller. Lipomet är omgivet av en mycket tunn bindvävskapsel. Det är en slags godartad tumör och i princip nästan alltid ofarlig. De kan ibland vid tillväxt upplevas störande om det trycker på angränsande vävnad, till exempel en nerv, om det är i vägen för kläder eller om det sitter på ett känsligt ställe på kroppen.

Lipom är långsamt växande och har en mjuk till fast, elastisk konsistens. Diametern är oftast <5 cm i diameter, men de kan i vissa fall bli betydligt större.

Symtom

Lipom saknar ofta symtom, men kan i enstaka fall ge smärtor om de trycker på en nerv. De är vanligast på överkroppen, inklusive armar, axlar, nacke, i armhålorna och på benen, men kan finnas överallt på kroppen. 

Lipom är den vanligaste orsaken till knölar i underhuden. Orsaken är okänd. Ibland finns ett tidigare trauma mot området som gör att fettceller där har börjat dela sig på ett speciellt sätt.

Vid undersökning ser och känner man en mjuk underhudsknuta som oftast kan förskjutas i förhållande till omkringliggande vävnad.

Om lipomet är större än 5 cm rekommenderas numera en magnetkameraundersökning före operation, för att kartlägga och karaktärisera lipomet. Det inträffar att större knölar som vid undersökning känns som vanligt lipom visar sig vara en annan slags tumör, men detta är extremt ovanligt.

Operation

Behandlingen är operation, där lipomet tas bort i sin helhet. Lipom mindre än 5 cm utan besvär kräver dock ingen behandling eller operation. Mindre än 5 cm stora lipom tas bort om de orsakar besvär. Endast kosmetiskt besvärande lipom bekostas inte alltid av försäkringsbolagen. Som privatbetalande finns dock oftast möjlighet. Om lipomet medför besvär, t ex på grund av att de trycker på angränsande strukturer orsakande smärta, påverkar vardagen, eller om diagnosen är osäker, finns fler möjligheter till operation.

Operationen görs via ett snitt i huden. Detta kan göras i lokalbedövning, eller i narkos i utvalda fall.

Vid behov skickas den borttagna vävnaden för analys, för så kallad PAD.

Efter operation

Ibland är det svårt att operera bort hela lipomet med sin kapsel. Detta gäller framför allt om lipomet har utlöpare som går ned på djupet eller växer in i underliggande muskel. Det finns då risk att lipomet återkommer på samma plats men det brukar i så fall att ta lång tid. Eventuellt får du stygn som behöver tas bort efter ca 1–3 veckor beroende på i vilket område på kroppen lipomet togs bort. Stygnen kan i så fall tas bort på din vårdcentral exempelvis. Du kommer ha ett mjukt förband som du kan duscha med från dagen efter operationen. Efter en vecka behövs inget förband men det kan vara skönt att ha kvar om stygnen ska sitta ytterligare en tid. Du bör undvika att bada tills huden är helt läkt. Vid behov kan receptfria värktabletter användas.

Du får naturligtvis reda på eventuellt PAD-svar efter ett antal veckor, antingen via telefon eller på ett återbesök.

Hårfolliklar är mycket små och säckformade, de finns i huden nästan överallt på kroppen bortsett från läpparna, handflatorna och fotsulorna. Hårfollikeln ger upphov till ett hårstrå. Folliklarna finns en bit ned i huden, är fästa i underhuden och går upp till hudytan genom de översta hudlagren.

Talgkörtlar finns i anslutning till hårfolliklarna och utsöndrar en olja som kallas sebum (talg). Talg har en mycket karaktäristisk doft. Talgen utsöndras till hårsäcken och smörjer både hårstrå och omkringliggande hud. Den underlättar hårtillväxt och skyddar huden och håret. Talgkörtlar finns överallt i huden, vanligast i hårbotten, i ansiktet, centralt på bröstet och i underlivsregionen.

Symtom

Det händer att utförsgången från talgkörteln eller hårsäcken täpps igen. Orsaken är inte klarlagd. Talgen kan då inte utsöndras men körteln fortsätter att producera talg, vilket gör att körteln utvidgas till en cysta och det bildas en kännbar knöl under huden. Ibland ses en utförsgång eller rest av sådan. Körtelcystan kan bli inflammerad och gör då ont och en infekterad böld med var kan uppstå. Tillståndet är relativt vanligt.

Ofta är det lätt att ställa diagnos på utseendet och hur knölen känns. De flesta är 2–4 mm i diameter men de kan bli upp till flera cm i storlek.

Om knölen inte upplevs besvärande behövs ingen behandling men vid besvär kan operation erbjudas enligt nedan.

Operation

Om knölen besvärar kan man operera bort talgkörteln. Det är då viktigt att hela körtelns kapsel tas bort för att undvika återfall. Detta görs via ett snitt i huden i lokalbedövning eller mer sällan i narkos, t ex vid kraftigt förstorad talgkörtel. Har det bildats en inflammerad böld (abscess) kan det vara lämpligt att tömma denna på talg och var via ett litet snitt och planera borttagandet av hela kapseln till ett senare tillfälle, kapseln brukar då ha dragit ihop sig och ingreppet (och hudsnittet) blir mindre. Ibland kan även tilläggsbehandling med antibiotika bli aktuellt.

Efter operation

Efter att hela kapseln är borttagen kommer besvären inte tillbaka. Eventuellt får du stygn i huden som ska tas bort efter ca 1–3 veckor beroende på i vilket område på kroppen körteln togs bort. Detta kan t ex göras på din vårdcentral. Du kommer ha ett mjukt förband som du kan duscha med från dagen efter operationen. Efter en vecka behövs inget förband men det kan vara skönt att ha kvar om stygnen ska sitta ytterligare en tid. Du bör undvika att bada tills huden är helt läkt. Vid behov kan receptfria värktabletter användas.

Allmänt om bukväggsbråck

Bukhålan omges av bukväggen som består av flera muskellager och innerst bukhinnan. I bukväggen kan det uppstå försvagningar som gör att musklerna i väggen brister. Det bildas då en defekt (ett hål), där bukhinnan trycks ut genom defekten och buktar ut och bildar en bråcksäck. I bråcksäcken kan delar av inre organ (oftast fett eller tarm) tryckas ut. Detta kallas för bråck. 

Bråcket framträder som en ”bula” som ofta blir tydlig i upprätt läge, när man hostar eller pressar ut magen. Bukväggsbråck är en samlingsbeteckning för olika typer av bråck i bukväggen. 

Exempel på bukväggsbråck är ljumskbråck, femoralbråck (kallas också lårbråck och återfinns i övergången ljumske-lår), navelbråck, epigastrikabråck (mellan naveln och bröstbenet) och ärrbråck (tidigare operation i området där bråcket uppstår). 

Diagnosen är oftast lätt att ställa vid klinisk undersökning men någon gång är det svårt att se eller känna bråcket, vilket gör att utredning med skiktröntgen eller ultraljud är nödvändig innan man fattar beslut om en eventuell operation.

Det finns symtomlindrande ”bråckgördlar” på marknaden som håller tillbaka bråcket, men den enda definitiva behandlingen är operation. 

Operationen syftar till att förbättra livskvaliteten, lindra smärta och obehag samt att förhindra inklämning av bråcket.

Inklämning innebär att bråcket fastnar, med risk för skada av bråckinnehållet. Bråcket är då ute som en bula och är svårt att trycka tillbaka. Bulan blir hård och gör ont. Inträffar detta bör man med måttlig kraft försöka trycka tillbaka bråcket själv då man ligger ned på rygg – smärtan försvinner då. Lyckas man inte måste man åka till en akutmottagning. Risken för den individuella patienten är dock mycket liten för att detta ska inträffa.

Symtom

Vanliga besvär är obehag och smärta i varierande grad. När det gäller män med ljumskbråck är det framför allt patientens symtom som styr om man ska opereras eller inte. Påverkas det dagliga livet av bråcket brukar man rekommenderas operation. Har man inga eller lindriga besvär går det bra att avvakta, men det är viktigt att man känner till strategin vid inklämningssymtom (se ovan). 

När det gäller kvinnor med ljumskbråck är grundprincipen att operation rekommenderas, även utan symtom då kvinnor oftare har femoralbråck, vilket kan vara omöjligt att skilja från ljumskbråck före operationen. Kvinnor med ljumskbråck/femoralbråck har en större risk för inklämning av bråcket.

Behandling

Vid inga eller lindriga besvär kan man avstå operation. Vid allvarlig samsjuklighet (t ex instabil hjärt-kärlsjukdom eller svårare lungsjukdom), där riskerna med operation bedöms överstiga den förväntade nyttan en operation syftar till, kan det vara av värde att pröva en bråckgördel som symtomlindring. Vid besvärande bråck rekommenderas annars operation.

Operation

Operationen kan utföras öppet (via ljumsksnitt) eller med titthålsteknik. Vid både öppen operation och titthålsteknik används så kallade bråcknät. På DBI Västerås kan de allra flesta erbjudas titthålsoperation, en teknik som har flera fördelar jämfört med öppen teknik; generellt har man mindre ont efteråt, ärren blir små, mindre risk för infektion efter operationen, mindre ”stelhetskänsla” i ljumsken och man brukar vara tillbaka i full aktivitet tidigare. Detta beror bland annat på att man vid operationen inte kommer i kontakt med de nerver som går genom ljumsken, vilket man gör vid den öppna operationen. Män som av någon anledning fått prostatan bortopererad tidigare lämpar sig bättre för öppen operation. Operationen sker oftast under narkos (alltid vid titthålstekniken) och på DBI opereras endast patienter lämpliga för dagkirurgi, vilket betyder att man går hem samma dag. På DBI utförs framför allt så kallad TEP (operation via bukmuskelskidan) men även TAPP (via bukhålan).

Efter operation

Stygnen vid operationsärren löser upp sig av sig själva. Du kommer ha mjuka förband som det går bra att duscha med från dagen efter operationen. Efter en vecka behövs inga förband. Du bör undvika att bada tills huden är helt läkt. 

Det är naturligt med viss smärta i operationsområdet efteråt, framför allt vid fysisk aktivitet. Detta gäller både vid öppen- och titthålsteknik. Smärtan avtar successivt under de första veckorna. Smärtan är dock individuell, de flesta får lindriga till måttliga smärtor de första dagarna efter operation. Smärtbehandling med receptfritt Paracetamol och eventuellt Ibuprofen hjälper de flesta. Du bör ha inhandlat värktabletter inför operationen så det finns hemma. Ibland kan korttidsverkande morfintabletter behöva läggas till. 

Blåmärken och viss svullnad i huden runt operationssåren är vanligt. Efter ljumskbråcksoperation även i underlivsområdet. Detta tar kroppen själv hand om. Vid större besvärande svullnad bör du dock höra av dig till kliniken. Upp till 20% av patienterna får stelhetskänsla och lättare obehag även på längre sikt som ett resultat av själva operationen, det är dock vanligare efter öppen operation. Svårare smärtproblem efter operation är ovanligt. 

Man bör ta det försiktigt de närmaste 3 dagarna efter operationen. Man kan därefter aktivera sig ”till smärtgränsen”, dvs utför inte aktiviteter som gör mer ont i operationsområdet och ärren. Om man har ett fysiskt krävande arbete kan man behöva vara sjukskriven upp till ca 3 veckor efter en öppen operation och ca 2 veckor efter titthålsoperationen. Har man till exempel kontorsarbete går det bra att återgå inom ett par dagar.

Alla bråckoperationer har en viss risk för återfall med ett nytt bråck på samma ställe. Den risken har dock minskat rejält i och med att man börjat använda nät och ligger numera nationellt på ungefär 5% för ljumskbråck. 

På DBI Västerås ingår ett återbesök på mottagningen som kontroll av operationsresultatet efter ca 4 veckor.

Symtom

Dessa bråck uppvisar stora likheter med ljumskbråck och den mesta informationen ovan om ljumskbråck gäller även här, men ingen skillnad görs mellan män och kvinnor med de här bråcken. Svullnaden/bulan finns vid naveln eller ovan denna. 

Operation

Är öppningen i bukväggen väldigt liten räcker det med att sy ihop defekten med en öppen operation. Är bråcket större behöver man även sy in ett bråcknät för att minska risken för återfall. Detta kan göras med öppen operation eller med titthålsteknik. Har man besvär av navelbråck/epigastrikabråck kan man i regel erbjudas operation på DBI.

Efter operation

Liknande rutiner som efter ljumskbråcksoperation.

Symtom

Bråck efter tidigare bukoperation, så kallat ärrbråck, betyder att det finns en bukväggsdefekt i det tidigare operationsområdet. Storlek på defekten vid ärrbråck kan variera från väldigt liten till väldigt stora defekter med komplicerade, organinnehållande bråck. Ärrbråck förekommer på olika ställen på bålen beroende på vilken tidigare operation som genomförts (t ex gall- eller blindtarmsoperation, eller större tarmkirurgi). 

Operation

Operationer kan göras som öppen operation eller med titthålsteknik på DBI, dock endast som dagkirurgi. Det betyder att patienter med bråckdefekter upp till ca 5 cm i diameter kan erbjudas operation på DBI Västerås. Vid större ärrbråck kan vi remittera dig vidare till annan klinik.

Efter operation

Liknande rutiner som efter ljumskbråcksoperation.

Symtom

Nageltrång betyder att en nagel växer in i eller trycker på huden bredvid nageln. 

Nageltrång är ett vanligt tillstånd bland framför allt ungdomar och drabbar som regel stortånageln. Vanligaste symtomen är smärtor, svullnad och eventuellt inflammation/infektion med var vid nagelkanten. Tillståndet ses oftast bara på ena sidan av nageln men finns ibland på båda sidorna. En del har endast lindriga obehag medan andra kan ha betydliga smärtor och kraftig svullnad.

Nageltrång kan bero på att nageln klipps i en båge och för långt ner på sidorna. Man bör klippa nästan rakt utan att man klipper ner kanterna.

Andra faktorer som ökar risken för nageltrång är trånga skor eller små fotskador i samband med idrott. Övriga riskfaktorer är övervikt, dålig fothygien och överdriven svettning.

Behandling

Egenvård

• God fothygien – Tvätta fötterna minst en gång om dagen.
• Använd rymliga skor och luftiga strumpor som håller fötterna torra. Om man har trånga skor som klämmer över nageln är det nästan omöjligt att få tillståndet att gå över.
• Fotbad dagligen med varmt, rent vatten (32-37 °C) rengör området. Det är ofta tillräcklig behandling för att få irritationen att gå över.
• Omslag med indränkta kompresser med alsolsprit minskar svullnaden och är bakterie- och svampdödande.
• Man kan föra in en liten bomullsbit, ett plåster eller tandtråd under nageln för att lyfta den från huden en bit. Detta kan ge snabb symtomlindring.

En fotvårdsspecialist kan vara till stor hjälp med behandling och råd om åtgärder för att lindra symtomen.

Operation

Vid otillräcklig effekt av ovanstående kan ett kirurgiskt ingrepp bli nödvändigt. Oftast innebär det att kirurgen tar bort en remsa av nageln inklusive motsvarande nagelanlag som finns under huden. Ibland både skär man bort och behandlar nagelanlagsområdet med ett kemiskt medel. 

Ingreppet görs ofta i lokalbedövning och det är då nödvändigt att lägga bedövning kring hela tån eftersom det går flera nerver ut i tån som måste bedövas. Ingreppet ska sedan vara helt smärtfritt. I utvalda fall är det möjligt att göra ingreppet i narkos. 

Efter operation

Du kommer ha ett tryckförband utanpå det vanliga förbandet som avlägsnas efter ett par timmar. Högläge av foten när det är möjligt rekommenderas. Det är vanligt att man vid ingreppet sätter ett stygn vid nageln som ska tas bort efter ca 10 dagar, stygnet kan tas bort på din vårdcentral t ex.

Man kan ha (kraftiga) smärtor dagarna efter ingreppet när lokalbedövningen släppt. Paracetamol och Ibuprofen rekommenderas då i första hand. Det är inte ovanligt att såret vätskar något tiden efter operationen. Vanligt förband runt operationsområdet brukar räcka.

Antibiotika rekommenderas bara om infektionen har spridit sig i huden. Infektion efter ingreppet är ovanligt, men vid tecken på sådan (svullnad, rodnad, värmeökning, ökad smärta), eller andra besvär efter ingreppet ska du kontakta oss.

Prognosen vid nageltrång är god vid rätt utförd behandling och komplikationer är ovanliga. I enstaka fall kan dock nageltrång återkomma på samma ställe trots korrekt behandling. 

Besvär från ändtarmen kan ha många olika orsaker och symtomen kan vara likartade vid olika tillstånd; t ex svullnadskänsla, vätskning, blödning, klåda eller smärta.

Med ändtarmsbesvär eller proktologiska besvär som det också kallas, menas sjukdomar och tillstånd i och kring ändtarmsöppningen. Exempel är hemorrojder, hudflikar, fistlar (gångar genom huden), analfissurer (sprickor), bölder och polyper. Även pilonidalcystor (bölder mellan skinkorna) brukar räknas hit.

På DBI Västerås behandlas idag framför allt hemorrojder, hudflikar och analfissurer.  Andra och mer komplicerade tillstånd kan vi remittera vidare och i framtiden behandlar vi eventuellt fler tillstånd. 

Vid läkarbesöket undersöker och känner man i analöppningen. Det utförs vanligtvis också en rektoskopi samt en proktoskopi, där man tittar upp en sträcka i ändtarmen (ca 15-cm). Man är helt vaken vid undersökningen och det finns alltid en sköterska med. En del behandling kan göras samtidigt som undersökningen, t ex hemorrojdbehandling. Du behöver ha tagit laxermedel ett par timmar före besöket; Klyx eller 2 st Microlax som köps receptfritt på apotek. 

Nedan beskrivs exempel på olika åkommor i ändtarmsområdet.

Symtom

Hemorrojder är svullnader som uppstår i de så kallade analkuddarna, som normalt har en funktion för kontinensen och återfinns i nedre delen av ändtarmen. Hemorrojdbesvär kan t ex innebära synlig svullnad i öppningen, obehag, sparsam färsk blödning, sekretion och klåda. Smärta är ovanligt men ses vid mer avancerade fall. Hemorrojdbesvär är en mycket vanlig åkomma och förekommer hos ungefär en tredjedel av befolkningen. Det är inte ovanligt att hemorrojdbesvär debuterar eller förvärras vid graviditet, då buktrycket ökar av naturliga orsaker.

Blödningarna kommer ofta i slutet av tarmtömning. Blod kan droppa ned i toaletten men vissa kan ibland uppleva att det sprutar blod. Man kan ibland känna hemorrojderna som svullna ”kulor” i ändtarmen som kan försvinna in av sig själva efter toalettbesöket, eller går att putta tillbaka med handen. Andra gånger sitter hemorrojderna på insidan av tarmöppningen och går inte att känna.

Hemorrojder indelas i olika typer:

• Grad 1: buktar inte ut och syns endast vid proktoskopi.
• Grad 2: buktar ut vid krystning men glider tillbaka av sig själv.
• Grad 3: buktar ut konstant och måste puttas in.
• Grad 4: Ständigt utbuktande och går inte att putta in (ovanligt).

Orsaken är inte helt klarlagd, men ett ökat tryck i venerna (blodkärlen som transporterar blodet tillbaka till hjärtat), gör att blod ansamlas i analkuddarna och hemorrojder bildas. Detta kan bero på t ex förhöjt buktryck som vid krystning eller vid graviditet. Andra orsaker till försämrat blodåterflöde finns också. Bindväv som håller analkuddarna på plats förslappas vid tillståndet, analkuddarna kan då ”lossna” från ändtarmsväggen, vilket gör att svullnaderna sjunker längre ned i analkanalen och kan då bukta ut ur analöppningen. Det finns också inflammatoriska faktorer.

Utlösande orsaker till hemorrojdbesvär kan vara t ex förstoppning, graviditet eller kraftig diarré. Tungt kroppsarbete och långvarigt stående kan också öka trycket på venerna i ändtarmen och bidra till besvären.

Vid blödning från ändtarmen, även sparsam, ska man kontakta sjukvården då man måste utesluta andra orsaker till blödning. Det bör man även göra om man har kraftiga smärtor, ihållande klåda eller har problem med läckage av avföring eller slem.

Behandling

Behandlingen vid konstaterade hemorrojdbesvär (och då man uteslutit annan orsak), syftar till att lindra symtomen. Lindriga hemorrojdbesvär kan man i regel behandla själv, vilket ofta är den viktigaste behandlingen:

• Undvik förstoppning genom regelbunden motion, rikligt intag av vätska och fiberrik kost.
• Det är bra att försöka ha regelbundna avföringsvanor.
• Motion är viktigt för att hålla tarmen igång.

Man kan pröva att putta tillbaka hemorrojderna på plats. Man kan då använda toalettpapper, kompresser eller handskar. Det ska inte göra ont. 

Du kan också bli ordinerad olika läkemedel, receptfritt eller på recept. Det är ofta salvor och stolpiller (t ex Scheriproct, Xyloproct), som får blodkärlen att dra ihop sig, dämpar inflammation och minskar obehag och klåda.

Salvan och stolpiller används 2–3 gånger dagligen ofta ca 1–2 veckor.

Som tillägg till ovanstående, för att uppnå lagom mjuk avföring, kan du ordineras bulkmedel (t ex Inolaxol), eller laxermedel vid mer akut förstoppning ( tex Movicol).

Kirurgisk behandling

Om ovanstående inte hjälper kan det vara aktuellt med någon typ av ingrepp. Det finns olika metoder:

• Gummiringar: en vanlig metod för att behandla mindre och mellanstora hemorrojder är att via proktoskop sätta ett gummiband runt hemorrojdens ”hals” och kärlstammen som försörjer hemorrojden. Ringen sätts i ett ”smärtokänsligt” område och ska inte göra direkt ont. Behandlingen stoppar blodförsörjningen till hemorrojden och den kommer att skrumpna ihop och ramla av.
• Injektionsbehandling. Ett skleroserande ämne sprutas in vid hemorrojderna, detta får blodkärlen som försörjer dem att täppas igen. Även detta får hemorrojden att skrumpna ihop och falla av. Man kan i vissa fall känna ett nålstick vid behandlingen men smärtan ska försvinna snabbt.

Båda teknikerna ovan syftar även till viss ärrbildning och att analkuddarna i       och med det återfår fäste till ändtarmsväggen.

• Operation. Större och plågsamma hemorrojder tas bort vid en operation. Man blir sövd eller får ryggbedövning inför ingreppet. Kirurgen skär bort hemorrojderna och knyter av kärlen till dessa. Såren lämnas öppna. Operation av hemorrojder utförs i nuläget inte på DBI Västerås men vid behov kan vi remittera till annan utförande klinik.

Efter behandling

Efter gummiringsbehandlingen känner vissa en mild dov smärta/tryck från ändtarmen vilket bör vara övergående. Paracetamol/Ibuprofen kan användas. Man bör undvika tarmtömning första 2 timmarna efter ingreppet för att undvika att gummiringarna lossnar för tidigt. Efter vanligtvis 10–15 dagar lossnar gummiringen med hemorrojden och en mindre övergående blödning kan då uppstå. Om det mot förmodan skulle fortsätta blöda ska sjukvården kontaktas.

Hemorrojder är oftast helt ofarliga, men orsakar besvär för många. Tillståndet kan vara långvarigt och återkommande. Även om man har lindriga besvär under långa perioder finns en kvarstående svaghet i ändtarmsfunktionen som gör att återfall med försämring är vanligt, t ex efter en ny förstoppningsperiod.

Symtom

Analfissur är en spricka eller sår i huden/slemhinnan i ändtarmsöppningen. Symtom kan vara sparsam ljusröd blödning men framför allt smärta i varierande grad vid tarmtömning. Tillståndet kan leda till en ond cirkel genom att orsaka/underhålla förstoppning som i sin tur gör att såret spricker upp igen. Smärtan orsakar en ofrivillig kramp i ringmuskulaturen som omger analkanalen, vilket försämrar blodgenomströmningen och försvårar läkning av fissuren. Behandlingen syftar till att häva muskelkrampen och underlätta blodgenomströmning, vilket leder till läkning. 

Det är inte ovanligt att det bildas fukt och att det kliar runt ändtarmsöppningen. Vid fissurer som har funnits länge bildas ibland en liten utväxt av hud där fissuren slutar, så kallad portvaktstagg. Denna kan ibland utveckla sig till en större hudflik som kan upplevas som störande med svårt att göra rent.

Analfissur är en relativt vanlig åkomma och förekommer framför allt i åldern 20–50 år. Det är lika vanligt bland män och kvinnor. Det kan också förekomma hos barn/ungdomar, särskilt efter en period med förstoppning. 

Orsak

Den bakomliggande orsaken till en analfissur är oftast att hård avföring, som vid förstoppning, skadar slemhinnan vid tarmtömning. Det finns även andra mer ovanliga orsaker.

Diagnos

Diagnosen är ofta lätt att ställa på grund av typiska symtom. För att bekräfta diagnosen görs en undersökning av området runt och i ändtarmsöppningen. En rekto- och proktoskopi ingår i en komplett undersökning, men ibland går det inte att utföra detta vid första besöket om ringmuskeln är för sammandragen och fissuren gör det för smärtsamt. 

Behandling

Ytliga fissurer som varat kort tid behandlas oftast med anpassad kost/behandling av förstoppning, som bulkmedel, samt salvor och stolpiller som innehåller bedövningsmedel och behandlande kortison (t ex Scheriproct, Xyloproct). Preparaten kan köpas receptfritt på apoteket men kan också fås på recept.

Om detta inte hjälper eller vid djupare fissurer kan man behöva receptbelagd salva som innehåller ämnen som gör att ringmuskeln slutar krampa och slappnar av. Behandlingstiden är ofta 6–12 veckor och syftar till att öka blodcirkulationen till området och förbättrar förutsättning för läkning. En vanlig biverkning av dessa läkemedel är huvudvärk. Huvudvärken kan vara övergående under behandlingen och kan motverkas med att man tar t ex Paracetamol inför applicering av salvan.

Om tillståndet ändå kvarstår kan nästa steg i behandlingen vara injektion av Botox i ringmuskeln för att få denna att slappna av. Den kännbara effekten kommer ungefär 1–2 veckor efter behandlingen. Ungefär 10 % av de som får botox upplever viss gasinkontinens under en begränsad tid. Behandlingen kan behöva upprepas.

Efter behandling

Vanligtvis läker en akut fissur ut på ett par veckor med rätt behandling men vissa får tyvärr mer långdragna besvär.

Kroniska fissurer som inte läker trots långvarig så kallad konservativ behandling, kan behöva behandlas kirurgiskt. Sådan behandling har hög risk för komplikationer och utförs inte på DBI Västerås. 

Symtom

Hudflikarna kring analöppningen (kallas också marisker) är ofta ”resttillstånd” efter hemorrojder eller andra ändtarmsbesvär. De är ofarliga men kan kännas störande och orsaka problem med hygien och rengöring efter toalettbesök. 

Operation

En operation av sådana hudflikar innebär att man skär och samtidigt bränner bort dem i lokalbedövning eller narkos, vilket kan erbjudas på DBI Västerås. 

Efter operation

Såren som kan vara mer än centimeterstora måste lämnas öppna för självläkning för att undvika infektion och ”felaktig” läkning/ärrbildning. Läkning sker mellan 2–6 veckor och under den tiden får man vara beredd på smärta i varierande grad vid framför allt tarmtömning. Mjukgörande bulkmedel eller laxermedel och värktabletter hjälper.