Hur är axeln uppbyggd?

Axeln är den led i kroppen som är allra rörligast. Axelleden består egentligen av fyra leder; leden mellan överarmen och skuldran, leden mellan skuldran och bröstkorgsväggen samt den inre- och yttre nyckelbensleden. Det är därför en biomekaniskt komplex kroppsdel. Dess funktion bygger på ett samspel mellan rörelser i samtliga dessa leder.  Musklerna som arbetar kring axeln samarbetar på ett synkront sätt när de är friska. Ibland kan det uppstå störningar i samspelet kring leden vilket kan resultera i smärta, svaghet samt instabilitet.

Själva axelleden består av överarmens ledhuvud, ledpannan på skulderbladet och ledkapseln samt ledband. Den begränsas upptill av ett benutskott från skulderbladet, acromion, som tillsammans med ett främre ledband bildar taket i leden.

Muskler och senor runt axeln stabiliserar själva leden. Rotatorcuffen, som består av musklerna supraspinatus, infraspinatus, subskapularis och teres minor är den viktigaste strukturen för att stabilisera axeln och hålla ledhuvudet på plats mot ledpannan vid axelns olika rörelser. Musklerna fäster på utsidan av överarmens ledhuvud via en gemensam senplatta och skyddas ovanför av en slemsäck. Framtill i axeln bidrar även bicepsmuskelns långa sena till axelns stabilitet, liksom den ledkapsel som omger hela axelleden.

En broskring (labrum), som ligger runt ledpannekanten, fördjupar själva ledpannan på skulderbladet för att ytterligare öka stabiliteten i leden.

Slutligen finns deltoideusmuskeln, som fäster på acromions över del och omger hela axelleden, och bidrar till ytterligare styrka vid olika rörelser i axeln.

Detta anatomiska arrangemang innebär stora utmaningar för vävnaderna kring axelleden, vilket kan resultera i att vissa sjukdomstillstånd kan uppstå.