Meniskskada

Olika skador kan drabba meniskerna (två C-formade mjuka packningar belägna mellan ledytorna). Meniskerna har nästan undantagslöst ingen blodförsörjning vilket gör att skadorna oftast inte kan självläka.

Den akuta skadan drabbar oftast yngre patienter och uppkommer gärna i samband med plötslig vridning vid idrott- eller motionsutövning. Inte så sällan upplever patienten låsningsfenomen och belastningssmärta.

Förslitningsskadan har oftast en smygande symtomdebut. Den kan uppstå tex i samband med huksittande eller löpträning. Menisken blir mindre elastisk med åldern och små sprickbildningar kan förvärras till större rupturer. Symtomen utgörs ofta av smärta vid belastning och svårigheter med att böja benet bakåt.

Behandling
Den akuta skadan behandlas oftast med operation (artroskopi), medan den degenerativa skadan (framför allt vid samtidig förekomst av artros) initialt oftast behandlas med avlastning, sjukgymnastik och smärtstillning. I vissa fall kan operation (artroskopi) övervägas.

Operation: (artroskopi)
Ingreppet kan med fördel utföras dagkirurgiskt i narkos eller lokalbedövning beroende på skadans omfattning. Kirurgen använder sig oftast av titthålskirurgi 2-3 st små (5-6 mm) hål i huden görs och en kamera förs tillsammans med olika kirurgiska instrument under konstant spolning med koksaltlösning. Ev. lösa meniskbitar avlägsnas och rupturer i menisken åtgärdas. I förekommande fall där menisken släppt från sitt fäste kan menisken sys tillbaks.
Ingreppet tar ca 20-40 minuter.